En återkommande fråga som fått ny näring den senaste tiden är den om bluffakturor, om företag som betalar en faktura för en produkt man aldrig beställt eller ens fått, men gör det för att man är rädd för att hamna i Kronofogdens register och därmed också råka illa ut om de skulle utsättas för en kreditprövning och kanske gå miste om ett lån.

I Civilutskottet ska vi i början av nästa år behandla motioner som tar upp denna problematik. Det är många ledamöter som föreslår olika former av åtgärder.

Jag föreslog därför mina allianskollegor i utskottet att vi skulle föreslå utskottet att göra en särskild hearing i detta ämne. Där kan man lyssna på olika aktörer och få information om vad Kronofogden gör, hur Polisen arbetar, hur Svensk Handels svarta lista används och mycket, mycket mer. Allt för att sedan kunna behandla motionerna med så mycket egen kunskap i ryggen som möjligt.

Förslaget presenterades idag i utskottet av vår vice ordförande Jan Ertsborn (fp) och hela utskottet ställde sig eniga och ansåg det vara en god idé.

Döm då om min förvåning när jag senare under dagen läser ett pressmeddelande från Veronica Palm, socialdemokratisk ordförande i Civilutskottet med rubriken ”Bluffakturor en fråga för riksdagen” där hon i princip tar åt sig äran för att denna hearing kommer till stånd.

Hon är ordförande i utskottet, men sannerligen inte den som lade förslaget. Visst var det bra att hon och hennes partikamrater ville vara med på den idé jag hade.

Men större än så var faktiskt inte hennes insats.